ElinPQ

Hösten kom likt alla andra starter på de kalla månaderna även 2013, efter de varma, härliga och fartfyllda somrarna bromsas plötsligt livet upp igen. Men någonting var annorlunda just i år. Den vanliga stressen över att inhandla saker man kommer behöva till studierna var plötsligt borta. Istället fanns där i ärlighetens namn ingenting längre, och tomheten spred sig mer och mer vecka för vecka som gick av hösten.

 

Jag saknar inte skolan i sig. Jag saknar inte att behöva gå upp tidigt och åka till skolan en hel timma innan den första lektionen skulle börja, den trista skolmiljön eller att väskan för varje dag blev tyngre och tyngre av alla böcker. Men det finns ändå någonting som fattas, en känsla som jag idag inte kan uppnå, eftersom jag inte längre har skolan. Känslan av att prestera, att tänka och känna att "nu satte jag det där provet, fan vad bra jag är". Känslan av att kunna veta att man gjort något av värde som kommer att gynna en i framtiden.

 

Idag finns det ingen prestation som kan uppfylla den tomheten efter känslan av beröm från mig själv. Visst, jag har fått en del arbetsintervjuer och jag är inte arbetslös, men det blir ändå aldrig samma sak. Jag saknar känslan av att en våg av egoboost skjuts igenom kroppen på grund av en alldeles särkilt bra prestation, en utmärkelse i sig.

 

Jag saknar inte stressen och pressen. Men däremot saknar jag att känna att jag gör något av värde, något som jag kommer ha nytta av i livet Jag saknar känslan av att känna att jag gjort en jäkligt bra prestation, och det är något jag inte kan uppleva i det liv jag lever idag.